iwasjustthinking

Det är svårt att släppa in nya människor. Många gånger tar rädslan över och man väljer den enkla vägen - att fortsätta vara ensam istället för att ta den där chansen och kanske, kanske hitta någon man faktiskt trivs med.

Men hur ska man egentligen våga kasta sig ut för den där klippan. Ta steget från säkerhetens avsats för att falla mot ett hav av .... Ensamhet, ångest, lycka ? Hur ska man någonsin få veta om man inte tar chansen.?



Jag vet hur det är att vara ensam, jag är van vid det och oftast gillar jag det. Men kanske hade jag kunnat älska att vara med någon, kanske han. Kanske någon annan. Kanske.