iwasjustthinking

Jag är ganska stolt över mig själv och saker, människor jag lyckats hålla mig borta från i helgen trots att jag hade chansen. Gick och la mig med en gnutta beslutsångest och när jag väl lyckades somna drömde jag om precis vad jag försökte hålla mig borta från. Kanske för att jag egentligen inte ville, jag vill nog inte hålla mig borta men jag tror jag behöver det.
Jag tittar ut och allting känns rätt sorgligt, grått och regnigt. Varför förknippar jag detta med sorg. Gör alla det?
Bestämmer mig för att byta om till springkläder och med musik i öronen bege mig ut på en härligt sorglig springtur...