iwasjustthinking

Här har jag bott i nästan tjugo år och sett allt som här finns att se. Var dag är den andra lik.
Ändå känner jag inget behov av att bryta dessa vardagliga mönster och rutiner.
Är det här att nöja sig?

Jag vill ha mer, jag vill se mer. Jag vill inte vara nöjd.
I morgon åker jag in till skolan med papper om utlandspraktik.
Med röster i mitt huvud som säger till mig att jag inte tjänar något på det.
Varför åka till Irland i fyra veckor när jag kan vara hemma och sommarjobba?
Idioti..
Ord från folk som nöjt sig. Så insnöade i sina liv..